Bredbandsnät

Gamla telenät och kabel-tv-nät har hyfsad kapacitet vid anslutning till internet, men om man pratar bredband med hela spektrat av tillgängliga tjänster räcker inte de gamla näten till. Ett bredbandsnät är aldrig snabbare än sin långsammaste beståndsdel. Prestandan i ett befintligt, gammalt nät blir alltså inte bättre för att man ansluter det till ett stadsnät av fiber.

Ett bredbandsnät är oftast uppdelat i fyra delar. Hur de benämns varierar något mellan olika företag i branschen, men vi använder benämningarna stamnät, områdesnät, fastighetsnät och lägenhetsnät.


Stamnät (transportnät)

Idag finns det fibernät i de flesta av landets större tätorter. De stora energibolagen, telekomföretagen och stadsnätsföretagen har grävt ner åtskilliga mil fiberkabel som de hyr ut kapacitet i. Fortsättningsvis kallar vi dessa fibernät för stamnät.


Områdesnät (campusnät)

Till stamnätet kan man sedan ansluta ett områdesnät för att få tillgång till den digitala infrastruktur som finns i vårt samhälle idag. Om man ska ansluta ett bostadsområde, en bostadsrättsförening eller en villaförening till ett stamnät så måste man alltså först och främst bygga ett områdesnät, där man länkar samman de fastigheter som ingår. Man vill ha så få anslutningspunkter som möjligt till stamnätet, så om det bara är en enda huskropp som ska anslutas behöver man inget områdesnät.


Fastighetsnät

När områdesnätet är färdigt ska samtliga bostäder i respektive huskropp länkas ihop till ett fastighetsnät som sedan ska anslutas till områdesnätet. Varje hushåll får en unik identitet i fastighetsnätet, så att rätt mottagare får rätt bredbandstjänst. För fastighetsnätets anslutningspunkt och för den tekniska utrustningen som styr fastighetsnätet krävs att det finns ett tillgängligt låsbart utrymme någonstans i fastigheten (vanligtvis i källaren).


Lägenhetsnät (spridningsnät)

Oftast avslutas en bredbandsinstallation med att ett uttag dras in i varje bostad. Var detta uttag ska sitta är oftast föremål för diskussion, eftersom man inte alltid har datorn, tv:n och den fasta telefonen i ett och samma rum. Hur många uttag man behöver varierar därför mellan olika användare. En vanlig lösning på detta problem är användaren själv får förse sin bostad med ett lägenhetsnät.

Man kan alltså anpassa lägenhetsnätet efter sina behov, beroende på vilka tjänster man vill kunna utnyttja. Vill man ha tillgång till bredbandstelefoni och/eller bredbands-tv, så måste man tänka på att man inte bör ansluta dem via ett trådlöst nätverk (se principskissen för installation av lägenhetsnät).


Aktiv utrusning – switch eller router

För att kunna använda mer än ett bredbandsuttag i en och samma bostad krävs alltså att man installerar någon form av aktiv utrustning (en så kallad switch eller router) i sin lägenhet. Detta gäller oavsett om man vill använda mer än en dator eller en dator kombinerat med bredbandstelefoni och/eller bredbands-tv. Man kan därmed anpassa sitt lägenhetsnät efter det man ska koppla in i det.

Om man använder ett trådlöst nätverk så måste man vara extra noga med säkerheten. Man behöver ändra förinställningarna så att de är anpassade för nätverket, annars kan vem som helst (som finns i närheten) utnyttja det.
 

Fler användningsområden för fastighetsnätet

Ett bredbandsnät har fler möjliga användningsområden än att förmedla tjänster till hushållen i fastigheten. När man installerar ett fastighetsnät bör man därför noga tänka efter om man ska dra fram kabel till ytterligare punkter i fastigheten: larm, porttelefoner, elektronisk anslagstavla, elektronisk tvättstugebokning samt utrustning för avläsning av individuell förbrukning av vatten, el och värme är andra användningsområden för fastighetens bredbandsnät, liksom fjärrövervakning av ventilationssystem, undercentraler och annat som hör till förvaltningen.

Drar man lite extra kabel i samband med nätinstallationen kan man sedan enkelt ansluta styr- och reglerutrustningen i takt med att man byter till en ny och modern utrustning i fastigheterna. Självklart kan man också bygga ut sitt fastighetsnät vid ett senare tillfälle, men oftast blir det dyrare än att göra allt på en gång.